Schaktmassor – vad de är, hur de klassas och vad som gäller

Schaktmassor är jord, sten, grus, lera och annat naturligt material som grävs upp vid markarbeten. De uppstår vid exploatering, efterbehandling, underhåll av vägar och vissa industriella processer. Massor kan också omfatta krossat berg, uppriven asfalt, muddermassor, askor och slagger.

Efter bearbetning har många massor potential att återanvändas i anläggningsarbeten – till exempel som fyllnadsmaterial, bullervallar eller grundläggning. Men för att det ska vara tillåtet måste man veta vad massorna innehåller.

Avgörande för hela hanteringen är om massorna räknas som avfall. Definitionen finns i 15 kap. 1 § miljöbalken: avfall är varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med, avser att göra sig av med, eller är skyldig att göra sig av med.

Det viktiga: även rena, oförorenade massor kan vara avfall – om du vill göra dig av med dem. Att massorna klassas som avfall betyder inte att de är värdelösa eller att de måste deponeras. Tvärtom: avfallsmassor får återvinnas i anläggningsändamål, även på en annan plats än där de grävdes upp. Det kräver att hanteringen följer reglerna – men det är en helt laglig och eftersträvansvärd väg.

När massorna flyttas från platsen där de uppkom betraktas de normalt som avfall och ska hanteras därefter. Schaktmassor som ska återanvändas på en annan plats kallas "avfall för anläggningsändamål".

Det finns dock situationer där uppgrävda massor inte behöver bedömas som avfall alls – till exempel om de används på platsen där de grävdes upp, inom ett rimligt tidsförlopp och med ett tydligt syfte. Då kan de i stället bedömas som en biprodukt. Men finns osäkerhet om när eller om massorna kommer att återanvändas, betraktas de normalt som avfall.

För att massor ska få återanvändas måste föroreningsrisken bedömas. Det är verksamhetsutövaren – inte myndigheten – som ansvarar för bedömningen, enligt 2 kap. 2 § miljöbalken.

Naturvårdsverkets Handbok 2010:1 anger tre prövningsnivåer:

Bedömningen görs mot både totalhalter och lakegenskaper. Men även mängden massor och platsens känslighet påverkar:

• Mängd: Prövningsnivån för återvinning styrs i första hand av föroreningsrisk – inte av volym. Men för mellanlagring av massorna gäller särskilda mängdgränser (se avsnittet om mellanlagring nedan). Stora anläggningsprojekt kan dessutom omfattas av andra tillståndskrav. Stäm alltid av med kommunens miljöavdelning vid större mängder.
• Plats: Vid känsliga platser – vattenskyddsområde, Natura 2000, naturreservat, fornlämningar – kan anmälan eller tillstånd krävas oavsett föroreningsnivå.

Även om massorna är rena och klarar alla föroreningskrav kan det krävas ett så kallat 12:6-samråd med länsstyrelsen. Det gäller när en åtgärd kan komma att väsentligt ändra naturmiljön – och uppläggning eller utfyllnad av massor gör oftast just det.

Samrådet följer av 12 kap. 6 § miljöbalken och krävs för åtgärder som inte redan är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt andra regler. Det är kostnadsfritt att anmäla, men åtgärden får inte påbörjas förrän tidigast sex veckor efter att anmälan lämnats in. Länsstyrelsen kan förelägga om försiktighetsåtgärder eller, om naturmiljön kräver det, förbjuda åtgärden.

Viktigt: kravet på 12:6-samråd gäller oavsett om det finns någon föroreningsrisk eller inte. Det handlar om påverkan på naturmiljön, inte om föroreningar.

Behöver massorna lagras tillfälligt innan de återvinns eller transporteras vidare? Då gäller särskilda regler. Att lagra massor på en annan plats än där de grävdes upp – eller än där de slutligen ska användas – räknas som mellanlagring.

Mängdgränser för icke-farligt avfall (som rena schaktmassor)

Mängdgränser för mellanlagring av icke-farligt avfall (som rena schaktmassor), räknat på den mängd som lagras vid något enskilt tillfälle:

• Upp till 10 ton: ingen anmälan krävs.
• Mer än 10 ton: anmälan till kommunens miljöavdelning.
• Den övre gränsen för anmälan beror på syftet: ska massorna användas för bygg- eller anläggningsändamål gäller anmälan upp till 30 000 ton; för annat icke-farligt avfall i övriga fall gäller anmälan upp till 10 000 ton.
• Över den övre gränsen krävs tillstånd från länsstyrelsen.

Observera att gränserna avser den mängd som lagras samtidigt – inte den totala mängd som passerar platsen över tid. Du kan alltså hantera mer än 10 ton totalt under ett år, så länge mängden på platsen vid varje given tidpunkt håller sig under gränsen.

Tidsgränser

• Massor får mellanlagras i högst ett år om de ska bortskaffas.
• Massor får mellanlagras i högst tre år om de ska återvinnas.

Överskrids tidsgränserna räknas lagringen i stället som deponering – vilket är tillståndspliktigt oavsett mängd, och olagligt utan tillstånd. Den som mellanlagrar avfall ska också föra anteckningar enligt avfallsförordningen: mängd, typ av avfall och hur det hanteras.

För att veta hur massorna ska klassas behöver de oftast provtas. Undantag finns om det redan finns dokumentation som visar att massorna inte är förorenade, eller om de kommer från välkänd, opåverkad mark utanför tätort (till exempel skogs- eller ängsmark).

Så går det till i praktiken:

• Provtagningsplan: Antal prover beror på volym och risk. Vid schakt för exempelvis fjärrvärme tas prover ofta med 25–50 meters mellanrum beroende på sträckans längd. Vid större ytor görs en provtagningsplan.
• Analys: Ett ackrediterat laboratorium analyserar både totalhalter och lakegenskaper för relevanta ämnen – metaller, PAH:er, oljor med mera.
• Bedömning: Resultaten jämförs mot riktvärdena i Handbok 2010:1. Är du osäker, ta hjälp av en miljökonsult eller kontakta kommunens miljöavdelning.

Lika viktigt som att provta är att provta rätt saker. Vilka ämnen som ska analyseras beror på markens historik. En provtagning som missar de relevanta föroreningarna ger ett falskt lugn – massorna ser rena ut på pappret men är det inte.

När massorna ska transporteras bort tillkommer flera krav:

• Transporttillstånd: Räknas massorna som avfall ska de transporteras av en transportör med rätt tillstånd.
• Kontroll av mottagaren: Den som lämnar eller säljer avfall måste i skälig omfattning kontrollera att mottagaren har de tillstånd eller har gjort de anmälningar som krävs. Detta följer av avfallsförordningen (5 kap. 18 §) – att inte göra kontrollen är ett lagbrott.
• Kontrollera transportörens tillstånd: Den som lämnar avfall för transport är skyldig att kontrollera att transportören har giltigt tillstånd, enligt 5 kap. avfallsförordningen. Länsstyrelserna driver ett nationellt register där du kan söka på företag och se deras gällande tillstånd och anmälningar för avfallstransport. Att lämna avfall till en transportör utan tillstånd kan vara ett miljöbrott. Kontrollera avfallstransportörer (länsstyrelsernas register).
• Farligt avfall: Massor som klassas som farligt avfall (till exempel tjärasfalt med bens(a)pyren över 50 mg/kg) får bara transporteras av godkänd transportör och tas emot på godkänd anläggning. Transporten ska rapporteras till Naturvårdsverket.
• Invasiva arter: Innan schakt bör det undersökas om invasiva arter finns på platsen, så att massor med exempelvis parkslide inte sprids vidare.

Läs mer: guide om invasiva arter · guide om nya avfallslagstiftningen

Ska massor grävas ur ett område som är känt eller misstänkt förorenat? Då gäller särskilda regler utöver de vanliga.

Innan arbetet påbörjas

En avhjälpandeåtgärd i ett förorenat område ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 28 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH), om åtgärden kan medföra ökad risk för spridning eller exponering av föroreningar och risken inte är ringa. Anmälan ska vara skriftlig och lämnas in minst sex veckor innan arbetet börjar. Att påbörja en sanering utan anmälan kan leda till miljösanktionsavgift eller åtalsanmälan.

Under arbetet

Upptäcks en förorening som inte var känd sedan tidigare ska arbetet stoppas och tillsynsmyndigheten underrättas omgående – det följer av upplysningsskyldigheten i 10 kap. 11 § miljöbalken.

Efter avslutat arbete

När en sanering är klar ska en slutrapport (saneringsrapport) lämnas in till tillsynsmyndigheten. Den ska beskriva hela projektet, målen och uppnådda resultat – och ska redovisa vart de förorenade massorna transporterats och hur de omhändertagits.

Oavsett klassning behöver du kunna visa vad som hänt med massorna – varifrån de kom, vad de innehöll, vart de fördes och vem som tog emot dem. Det kräver dokumentation per leverans.

Det är här Pinpointer kommer in. Plattformen dokumenterar varje lass automatiskt: GPS-position vid lastning och lossning, vägd mängd, materialtyp, klassning och mottagare – med digital vågsedel och bildbevis. Vid en tvist, en tillsyn eller en miljörapport finns hela underlaget samlat och oåterkalleligt.